Min förlossningsberättelse.

Ja då var det detta med förlossningsberättelser.
Alla andra skriver ju om sina förlossningar på bloggen så då får väl jag göra det samma..

Onsdagen den 31 augusti runt 19 tiden på kvällen släppte första delen av slemproppen. Jag var hos syrran på Nolgård för att gosa med barna. Jag begav mig hemmåt och gick och la mig som vanligt. Kl 04.00 på torsdag morgon vaknade jag av att jag var tvungen att besöka toaletten. Då kom resten av slemproppen. Kl 08 på morgonen klev jag upp igen för att åter besöka toaletten. Inga tecken på några värkar utan jag gjorde som vanligt på förmiddagen. Johan bestämde sig för att ta komp dag torsdag och fredag för att vara förberedd ifall någonting skulle ske. Under dagen sipprade jag lite vatten och ringde därför förlossningen  runt 14 tiden och frågade hur jag skulle göra. Dom sa att om inga värkar kommit innan kvällen skulle jag kontakta dem för att gå en undersökning. Jag och älsklingen tog en sväng hem till mamma och pappa för att komma ut lite. Runt 15.50 började jag känna av en molande "mensvärk" och någon värk kom lite försiktigt med ungefär 15 minuters mellanrum. Runt 18 tiden bestämde vi oss för att åka hem och försöka sova lite. Ifall vi skulle behöva åka in under natten/morgonen. Då vi kom hem hade ingen av oss ro att sova utan vi la oss i sängen för att se på Arn. Vi började klocka värkarna mest för skoj skull då de kom väldigt oregelbundet. Men ju mer klockan gick ju mer jämt kom dom. Ännu gjorde dom inte speciellt ont men jag kopplade ändå på min lånade TENS apparat. Vid 21.30 började vi oroa oss lite för mina värkar som kom tätare och tätare. Strax efter 22:15 ringde jag till förlossningen och pratade med en barnmorska där. Förklarade hur ont värkarna gjorde och hur ofta dom kom. Hon bad mig ta två panodil och försöka vila lite. Panodil tänkte jag, kör upp dom någonstanns! Men Johan klev upp för att hämta mig två tabletter. Men hade vi några? NEJ! Det var bara för Johan att ta sig ner till Hagahallen för att köpa. Under de korta 10 minuterna Johan var borta han både vattnet gå för mig i sängen och värkarna började pumpa något så fruktansvärt. Jag låg i stort sett i sängen och skrek i ren panik! Johan kom precis innanför dörren då jag åter igen ringde förlossningen och berättade att vattnet gått. Mitt i samtalet fick jag kasta bort telefonen då värkarna kom och plågade mig totalt. Johan plockade upp telefonen och blev ombedd att packa sakerna och åka in med mig. Sagt och gjort, strax efter kl 23 var vi påväg. Johan kastade ihop smörgåsar, sprang ner och körde fram bilen. Upp igen för att hämta mig panikslagen springande runt skrikande i lägenheten om hur ont jag hade. Tiden i hissen ner, ut i bilen och till sjukhuset var oändlig. Väl på förlossningen blev vi mottagna av en barnmorska vid namn Charlotte. I hissen upp till avdelningen sprang jag mest runt och skrek. In på ett förlossningsrum och ett försök att göra urintest. Vilket misslyckades då det bara kom fostervatten. Johan fick springa ner och parkera om bilen. När vi väl var inne på förlossningsrummet blev jag ombedd att lägga mig på sängen för att få en undersökning. Jag kan inte, jag orkar inte, det gör för ont! Barnmorskan lyckades tillslut övertala mig om att lägga mig i sängen på rygg för en snabb undersökning.  Johan fick hjälpa barnmorskan att ta av mig kläderna. Efter en jättesnabb undersökning sa barnmorskan att vid nästa värk kunde jag trycka på. Bebisen var redan påväg ut?! Skojar du?! Jag fick sådan panik att jag tappade andan. Barnmorskan lugnade mig och jag fick lustgas. Sen gav jag allt vad jag hade. 5 krystningar senare, kl 23.36 fick jag upp vår son, lilla Sebastian på min mage. Och all smärta var borta. Jag blev sydd och vi fick chansen att bara njuta och smälta det vi just vart med om. Vi blev lämnade ensamma i förlossningsrummet i ca 1 timme innan vi fick in smörgåsar, kaffe, jucie och en flagga. Lillen blev mätt och vägd. 50.5 cm lång och med en vikt på 3295g. Efter lite fika fick jag chansen att duscha och Johan fick för första gången hålla i sin son. Vid 02.30 tiden blev vi förflyttade till ett annat rum där vi fick tillbringa första natten som en familj. Inte världens bekvämaste men underbart mysigt. Sebastian låg tätt intill mitt bröst invirad i en handduk resten av morgonen. Förlossningen & värkarbetet det absolut smärtsammaste jag någonsin gjort men det klart fantastiskaste jag varigt med om. Det går inte förklara i ord. Men vår lilla Sebastian var värd varenda värk, och jag älskar min lilla familj mest av allt.

Idag är Sebastian redan 8 dagar och tiden bara flyger iväg. Veckan har varit jobbig och intensiv men absolut ingenting jag skulle byta bort mot någonting annat. Jag känner mig så lycklig nu och vår Sebastian är den vackraste bebisen någonsin. Vårt recept blev verkligen MVG!