I morse fick jag nästan inte gå från dagis, jag hade egentligen ingen lust att lämna honom där heller. Dom skulle gå ut på gården direkt vilket ofta gör det lite svårare att lämna. När jag sa att jag skulle gå och vinkade Hej då rasade Sebben värld samman och han började stortjuta. Så jag fick stanna en stund innan han sedan glatt gick iväg ut på gården. Mamma hjärtat brister varje gång han gråter när vi lämnat. Som tur är händer det väldigt sällan att det blir så. Men i dessa stunder vill jag bara plocka med mej junior hem igen!
Det är snart dags att göra sej i ordning för dagen. Lite smink skulle sitta bra på fransen dagen till ära.
Tänk att idag är det inte bara ul.. Det är redan 1 månad sedan Sebastian fyllde 2 år. Tiden går så sjukt fort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar