Bebis

Igår efter dagis stannade jag och Sebben ute på gården för att leka lite. Efter en stund kom en mamma och hennes dotter. Mamman hade stor mage och vankade som en anka. Jag hörde när hon pratade i telefon att hon nämnde: "- Nej ingenting händer än" och så suckade hon. Antagligen var hon i slutet av sin graviditet och väntade på att förlossningen skulle starta.

Medans Sebben klättrade i klätterställningen kom jag och tänka på min graviditet med Simon. Att förra året vid den här tidpunkten vart jag heltidssjukskriven pga min foglossning. Jag hade sedan länge vetat att jag bar på ännu en fantastiskt liten pojk och tankarna var många hur detta lilla mirakel skulle se ut. Simons graviditet gick väldigt fort även om den var mkt jobbigare än Sebastians. Jag tycker att jag knappt han med Simons graviditet, från plusset till fredagen den 21 februari. Det var den kvällen allt började, min andra förlossning skulle starta. Under ett par månader innan där hade Johan en önskan om att få gå på konsert just den 21 februari. Han stod länge i valet och kvalet om han skulle gå. Själv tyckte jag det var självklart då det förmodligen skulle bli hans sista utgång på ett tag. Jag och Sebben hade lite myskväll med film hemma innan han skulle sova. Johan lovade att inte dricka så mkt, för man vet ju aldrig.

Vi hade skojat lite någon dag innan att om bebisen skulle komma tidigare så kommer den då, bara för att. Johan skulle bara till nöjesfabriken och hade endast några 100 meter hem om något skulle hända.

När Sebben lagt sig kröp jag själv ner i sängen. Vid 21:30 tiden fick jag gå in till Sebben en snabbis och passade på att ta en kiss när jag ändå orkade mig ur sängen. Och då, lite blod på pappret. Oj vad stel jag blev. Nästan lite panikslagen. Slemproppen? Det var lite av Slemproppen som kom. Efter att slemproppen släppt med Sebastian gick allt väldigt fort. Därför beslöt jag mig för att ringa till Johan, som då valde att komma hem. Hela natten var vi mer eller mindre vakna. Jag jättenervös för vad som komma skulle. Men samtidigt så förväntansfull på att äntligen snart få träffa min andra son. Vad som sen skedde under resten av helgen var dryg väntan med oregelbundna värkar. Eftersom jag höll på att föda Sebastian i bilen på väg till förlossningen bad förlossningen oss att komma in omedelbart om vattnet gick. Från den lilla molande värken till allt alla timmars värkarbete på förlossningen kom äntligen vår andra son ut, söndagen den 23 februari 2014 kl 21:03.

När jag såg den här mamman och troligtvis gick och väntade på att hennes andra förlossning skulle starta ryste jag samtidigt som jag var lite avundsjuk. De där första sekunderna efter att all smärta från värkarna är slut och då man får se sitt underverk för första gången. Efter 9 månaders väntan. Vilket fantastiskt ögonblick! Gud så förväntansfull hon måste vara!

 

Tänk att Simon redan är 8 månader. Min lilla lilla skrutt är redan 8 månader!! Det är 8 månader sedan jag slet som ett djur för att få ut Simon. När blev han det så stor?!

Jag är så tacksam över mina två små underbara söner. Dom är friska, vackra, välskapta & fulla av energi!

Simon snart 1 år och Sebben snart 3 1/2 år. Oj mina underbara söner. Så mycket jag ska låta er få uppleva. Så mkt roligt vi ska ha tillsammans. Jag älskar er! Jag ska göra allt för er.

Vecka 38+0

Några få dagar

Nu 8 månader och sjövild