Tänkartorsdag = inte bra

Dagen idag började inte så bra och verkar inte sluta så heller. Kl är 01:01 och jag sover fortfarande inte. Börjar jobba 08:15 i morgon och borde egentligen sova för längesen men jag kan inte. Tankarna snurrar i huvudet på mig och jag har legat och vridit och vänt mig i tre timmar. Johan snarkar och barnen sover också. Vad gör man mitt i natten när man ej kan sova?

När jag haft sånna här dagar då tankarna snurrat lite för mkt har jag alltid svårt att sova på natten. Ångesten och stressen ökar på och jag börjar bli skakis.

I morgon kommer jag troligtvis vara trött och skakis hela dagen. Huvudet har idag känns tungt och jag har gått som i en bubbla. Jag avskyr sånna här dagar och nätter. Det är dags att kontakta vårdcentralen igen för test. Kanske hade läkaren rätt sist? Jag börjar faktiskt fundera om denna stress och ångest börjar visa sin rätta sida nu? Stressen över pengar, boende och hur vår vardag ska se ut. Ångest över att inte kunna prata om vissa saker. Längtan efter vissa saker och stunder i livet pressar sig in i hjärnan, varje dag. Stress över att sparkontot går neråt och inte uppåt. Stress över att Johans stämpeldagar snart är slut. Orkar jag och min lilla deltidslön dra runt 4 personer och vårt hushåll? Dessa är några få saker som varje dag ger mig snurrande förvirrande tankar och stress. Alltid stress och ångest. Dagar, veckor, månader och år går. Vi står på samma ställe. Vår sist gör att det finna människor som inte tycker vi ens får önska oss saker, resor, tatueringar och andra utseenden. Inte ens önska? Jag offrar allt jag äger och har för att ge mina barn allt. Snart finns det inte så mkt kvar. 

Åter igen har jag fått negativa kommentarer här på min blogg av anonyma läsare som inte vågar stå upp för vilka dom är. Jag är tydligen en gnällig, värdelös person som borde vara nöjd med vad jag har. Men vem säger att jag inte är det? Det som skrivs i min blogg är inte alltid allt som händer i min vardag..! I bloggen skrivs både negativa och positiva saker som händer kring mig. Det är vad jag valt att skriva. Jag är just nu inne i en svacka där lite för mycket påverkar mig och jag har lite svårt att ta mig upp för tillfället. För mig har vintern alltid vart den svåraste tiden på året. Många hamnar i depression under vinterhalvåret, liksom ibland jag. Denna vintern verkar tyvärr vara en sådan. Jag gör så gott jag kan för att hålla humöret uppe & jag har även valt att gå tillbaka till mitt arbete denna vintern för att få lite mer socialt. Förra året vid denna tid låg jag mest inne i hemsk foglossning, fet och höggravid och väntade på att Simon skulle anlända. Vintern är tyvärr en sådan tid då mörker, kylan och för få soltimmar påminner mig lite för mkt om mina svåra tider jag gått igenom. Både ensam och med hjälp att föräldrar, vänner och syskon. 

Andra liksom jag faller ibland omkull och orkar inte resa mig direkt. Det tar lite tid. Och nu när vikten inte rört sig speciellt på 2 månader blir jag lite frustrerad. Tanken är att jag ska skrapa ihop och köpa mig nya löparskor så att jag till våren (iaf när lite av snön försvinner) ska ta tag i löpbandet igen. Allt för att få vikten neråt igen. Jag har 15 kg kvar som jag önskar bort innan april är slut. 

Skulle önska lite uppmuntran istället för allt negativa runt omkring. En liten fin kommentar, en blomma, en liten present eller överraskning. Lite uppskattning?

Dags att vrida och vända på sig ett par timmar till innan klockan ringer och det är dags för jobb.