Fult att prata om?

Inatt har jag sovit dåligt. Vänt och vridit mej i mitt eget svett. Drömt mardrömmar om stormar och tornados. Mitt i allt elände kom vår bebis, en välskapt vacker liten mörkhårig tös. En väldigt liten tös. Att önska sig ett speciellt kön på bebisen man väntar verkar vara en ful sak att prata om. Men varför då? 

Jag har en alldeles fantastiskt vacker, välskapt, kunnig, go och glad son med ett jädra humör. Jag älskar honom mest av allt i hela världen & för mig är han den vackraste människan på jorden. 

Så varför skulle det vara fult för mig att få önska högt en flicka denna gång? Jag älskar inte min son mindre för det? Jag älskar heller inte den bebisen i magen mindre om det kommer en liten människa med snopp heller. Han är isf minst lika välkommen som en flicka vore. Det är mina barn och jag älskar dom oavsett utseende och kön!

Tycker bara det är synd att man inte ska få prata om vilket kön man önskar på sin bebis utan att det ska bli en ful sak? 

Folk som frågat mig ett par gånger vad jag tror att det bli och dom får till svar att jag hoppas på en flicka har kikat lite snett på mig om jag inte direkt efteråt har sagt att en pojk är minst lika välkommen. Ska jag varje gång det pratas kön få dåligt samvete över att jag denna gång önskar en flicka? Trots jag som sagt kommer älska en pojk minst lika mkt. Jag längtar efter att få se Sebastians syskon och få se min nuvarande lilla kille bli stor och utvecklas som storebror! 

Det är 72 dagar kvar till beräknad förlossning och jag ser verkligen fram emot att få träffa och lära känna denna fantastiska lilla varelse i magen!

Så vad tycker alla andra egentligen helt ärligt? Är det fult att önska sej ett speciellt kön på sin bebis?