Natten har vart tuff. Har sovit dåligt, vart mkt vaken och svettats enormt. Drömt dåliga drömmar så som att Johan vart misshandlad. Sen efter den drömmen låg jag vaken en stund. När jag väl somnat igen drömde jag om mig själv och min nu enorma kropp.
Att vara gravid nu är inte alls kul. Min kropp har svullnat upp och mår inte alls bra. Jag är som jag skrivit många gånger förut enormt sliten. Både i kroppen och utseendemässigt. Känner mig inte alls speciellt attraktiv mot Johan. Känner mig mest som en tjock lat padda om jag ska vara ärlig. Känner mig mycket negativ nu för tiden men det är nog eftersom jag har så ont i hela kroppen. Sen mår jag aldrig bra heller när jag ser ut såhär i kroppen. Även om det för med sig något bra, ett mirakel så kan jag inte låta bli att känna mig enormt oattraktiv mot min man.
Jag längtar enormt till bebisen är ute, tills jag har läkt och våren är här så jag kan börjar pw/springa med kärran.
Hittills har jag egentligen inte brytt mig speciellt mkt om min kropp under denna graviditet utan hela tiden tänkt att jag kämpar för det sen. Jag har heller inte gått upp mer i vikt än jag gjorde med Sebastian. Det var förts för ett par veckor sedan som jag blev mer uppmärksam på allt annat på min kropp än själva magen. Allt är verkligen förändrat denna gång. Med Sebastian gick kroppen snabbt tillbaka till sitt vanliga utseende, 17 dagar efter förlossningen var min kropp "normal" igen. Så blir det nog inte denna gången.
Svartsjukan sitter hos mig även om jag inte försöker visa den för Johan. Mina hormoner är jätte konstiga och humöret ändras snabbt. Jag kan heller inte låta bli att hamna i gamla tankespår. Så som att tänka på hur alla andra ser ut och önska att jag själv ser ut så. Avundsjukan är ibland enorm och ofta vill jag bara gråta i duschen för mig själv. Tror Johan vet egentligen hur mina tankar går.
Igår på badhuset när jag snabbt var inne på toaletten så rös jag när jag såg hur jag ser ut. Usch! Magen bryr jag mig inte speciellt om, jag är höggravid och snart försvinner den. Men resten av kroppen är ett enda kaos.
Om jag inte haft komplex för kroppen innan så lär jag ha det nu. Dock har jag alltid avskytt hur min kropp ser ut och jag lovade mig själv när jag gick ner över 30kg att jag aldrig någonsin skulle tillåta mig själv att bli så tjock igen.
Nu är jag där igen. Och kommer väga alldeles för mkt när bebisen kommer ut. Jag är så nojig över att Johan ska se mig som oattraktiv.
Dagen efter bebisen kommer ut blir det hårdbantning en tid framöver. Med måltidsersättning, proteindrinkar, långa svettiga promenader och minimalt med kolhydrater. 25-30 kg behöver jag gå ner. Jag vill ligga någonstans mellan S-M vilket jag gjorde när jag och Johan flyttade till trean. Saknar min dåvarande kropp, min ork och energi. Nu är jag bara trött och grinig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar