Vecka 2

Vecka 2 på lchf har snart gått och jag tror inte det har hänt speciellt mkt denna veckan med vikten. Även om det bara gått två veckor snart har jag redan panik och känner mig stressad över att det kanske inte händer något. Jag har 27 kg kvar att gå ner och just nu känner jag det omöjligt. Jag trivs inte såhär och känner mig som en köttbulle. Jag tror det är dags att strypa intaget av maten (kolhydrater) ännu mer. I morgon (idag) när jag kliver upp är det dags att planera denna veckans intag. Middag hos svärmor i eftermiddag när vi hämtar Sebben men jag gör nog matlåda och tar med. Så jag kan väga min mat så jag vet exakt. Sen blir det nog några veckor på Cambridge så småningom för att hjälpa det lite extra. Jag är verkligen livrädd att jag inte ska klara detta. Usch känner mig så oattraktiv, speciellt för min man. Till veckan blir det pw alla dagar Sebastian är på dagis. Och de dagar han är hemma (måndag och fredag) blir det pw med ungarna i kärran.

Vakentid mitt i natten såhär är inte bra. Då går mitt huvud på högvarv. Simon har precis ätit och jag väntar på att han ska somna om så jag kan lägga ner honom i nestet och gå och kissa. Johan sover i soffan då det blir för trångt nu när vi har Simon i babynestet i vår säng.

Åh vad jag längtar tills Simon sover i sin säng, tills jag gått ner i vikt och tills jag och Johan kan sova i samma säng igen. Johan snarkar ibland vilket gör att jag inte kan sova. Och sen har vi som sagt Simon i vår säng också. 

Längtar även tills jag kan börja hårdträna på gymmet igen också. 

Usch dessa tankar ger mig ångest. Sommaren närmar sig med stormsteg. 

Jag har liksom denna graviditet som med Sebastians drömt mkt mardrömmar om att Johan vart otrogen eller lämnar mig då han tröttnat på mig och inte finner mig attraktiv längre. Har drömt en sådan dröm inatt igen och vaknar upp superstressad med ont i magen. Sen har jag svårt att somna om då huvudet bara snurrar! Inatt drömde jag att han åter igen lämnade mig för han tyckt jag blivit gör tjock. Jag bönade och bad om att han skulle ta mig tillbaka, grät floder. Jag hoppas aldrig det händer. Jag vill inte leva utan Johan, jag kan inte leva utan Johan. Jag måste ta i med hårdhandskarna, nu genast!

Jag ska lyckas, jag måste lyckas!