Inför förlossningen

Igår var jag på kontroll hos barnmorskan. Lyssna hjärtljud och kontrollera om bebisen vänt sig. Och mycket riktigt, bebisen har både vänt sig och sjunkit ner, ganska långt sa min barnmorska. Sen diskuterade vi lite till förlossningsbrevet, så som smärtstillande, egna önskemål och funderingar. Mycket diskussion blev det ju kring Sebastians förlossning eftersom den gick såpas fort. Barnmorskan ville vi skulle förbereda oss på att även denna förlossning troligtvis kommer gå lika fort. Omföderskor föder oftast fortare. Utdrivningsskedet går i regel fortare med andra barnet och många gånger kommer bebisen på några krystvärkar. Så denna gång behöver jag och Johan hålla lite tidigare kontakt med förlossningen när mina värkar har startat. Det är lite skrämmande när jag tänker på att denna bebis kanske kommer lika fort, eller kanske till och med fortare? Vi fick även tips på hur vi ska bete oss om det blir så att bebisen skulle komma hemma. Det känns nu verkligen att förlossningen och bebisens ankomst börjar närma sig och jag börjar bli riktigt nervös. Sammandragningarna och förvärkarna är riktigt starka framåt kvällarna. 5 ynka veckor kvar men jag tror inte h*n stannar så länge. Nästan varje natt drömmer jag om att bebisen kommer. Johan blev nog också nervös igår när jag kom från barnmorskan och berättade vad hon sagt. Nervositeten blev nog starkast då jag berättade hur vi skulle göra om det går så fort att vi får föda hemma själva. Finns liksom inte med i huvudet på varken mig eller Johan att vi ska behöva förlösa vårt barn själva! Men vi ska inte tro det värsta nu. Allt kommer att gå bra för både mig och bebisen. Det kan även bli så att det blir en långdragen förlossning men då skulle vi och barnmorskan bli förvånad. Det är väldigt ovanligt tydligen. Men det kan hända!

Jag hoppas att det går på ungefär samma sätt som med Sebastian. Dock önskar jag få vara inne på förlossningen lite tidigare och lite längre än 26 minuter. I alla fall en timme så kanske jag hinner både klä av mig skorna och kläderna själv. Inte denna gång behöva att Johan och barnmorskan på förlossningen sliter av mig kläderna samtidigt som jag krystar bebis. Nja lite lugnare tack!

Idag ska jag försöka hinna gå igenom förlossningsväskan och göra den klar! Hade tänkt köpa nya byxor och lägga ner också i den. Två par mjukis men jag har inte fått några pengar idag från försäkringskassan. Får ringa och höra med dem så inget fel har uppstått. 

Handla ska vi göra iaf. Sen får vi se vad dagen bjuder på. Beror på vilket humör junior är på. Han har vart ganska sur och tvär ett par dagar nu. Inte mycket som duger. Igår skrek han hysteriskt i 20 minuter i bilen påväg hem från Anne och Martin innan han tvärslocknade. - Jag vill inte åka hem, jag vill inte! höll han på. Som sagt det är en bestämd liten gosse vi har här hemma. Jag försöker inbilla mig att den envisheten kommer ta honom långt i livet. Den kommer göra att han klarar allt och kan klättra högt. 

Tänk att snart har vi två barn. 27 år fyllda, gift med världen bästa man och två fantastiska barn. Helt galet! Tänk om jag vetat att livet skulle vara såhär med fantastiska människor runt omkring mig vid 27 års ålder hade jag struntat i alla problem och mobbare när jag var i tonåren!

Nu ska jag njuta en stund till under täcket innan grabbarna kliver upp. Tror dom börjar vakna till liv där inne. 

Magen har sjunkit en aning och det är lättare att andas. Äntligen! 

Min vackra prins somnade tillslut i bilen efter gråt och skrik, genomsvettig. 

Igår hämtade Johan ner liggdelen från vinden. Galet att det snart ligger en bebis där igen!