Förkyldning

Simon är dunderförkyld med slemmig hosta och rinnande snor. Sover som en kratta, gråter och klagar mycket. Äter jättedåligt och hostar upp slem. Johan har härjat med Simon precis hela natten och han vägrar ta nappen. 

Jag har sovit lika dåligt som Johan även om det är han som tagit Simon. Usch känner mej som en otroligt dålig fru som inte heller mår så bra. Var ju till läkaren i fredags som gav mig sömntabletter och sa: -Här ta de här ett par nätter/veckor och sov! Du behöver sova, inte grubbla. 

Det gick ju bra i denna sjukstuga. Än så länge har jag inte kunnat ta några tabletter eftersom barnen vart/är sjuka ännu. Och nu har det blivit ännu mindre sömn än vanligt under en vecka. Om jag är slut? Jodå men tror nog Johan har det värre.

Nästa vecka blir inte kul för Johan då jag måndag-onsdag är borta på kurs, sen jobbar jag 09-18 torsdag, 08-17 fredag, ledig lördag och jobbar hela söndag. Blir en lång och dryg vecka för Johans del ensam med båda barnen. Kanske borde avboka kursen? Jag kan ju åka en annan gång kanske? Ångest, ännu mer grubbel om hur jag ska lösa allt det här. 

Usch låt sjukstugan friskna till nu. Jag skulle aldrig sagt det där om att "vi har klarat oss så bra denna vintern". 

Ge mig sommar, sol och värme!